Så var det dags igen

Väskan är packad. Det är alltid svårt. Jag vet att jag kommer att frysa de första dagarna. Och så vill jag vara fin när jag träffar er så sällan. Fin för er. För mig. Och för Stockholm. Jag längtar efter Stockholm nu. Efter det gula. Singapore är stålgrått och Stockhom är gult. Om ni undrade? Jag längtar efter friska vindar och djupa andetag. Efter längesedansist-kramar, familjesjälvklarhet och den där fina lilla känslan av att vara nära sin historia.

Nu går jag och äter googlelunch med mannen, lyssnar på den sorgligaste av avskedslåtar, åker och träffar två klienter med resväskan i knäet. Och sedan bär det av, bort... ...hem...