Having a Mona Lisa moment

1997 tågluffade jag med en väninna genom Europa. Man kan säga att vi gjorde en ganska omfattande tur under fyra veckor och ville hinna så mycket att vi också missade en hel del på vägen. Vad vi inte missade var Louvren. Där tillbringade vi nästan en hel dag, tittandes på Gudea, Da Vinci-alster och däribland Mona Lisa. Jag tyckte om Louvren och minns det som en lugn och vilsam dag. Tills vi kom till just Mona Lisa. Som hängde inglasad och bakom horder av japaner som fotograferade med blixt rakt in i glaset, så att hennes leende förmodligen inte nådde hem till Japan överhuvudtaget. Det verkade vara viktigare att ha sett henne än att se henne.  För mig förtog det lite av upplevelsen.

Idag var jag bättre förberedd. När jag såg hur mycket folk det var på utställningen, där Flicka med pärlörhänge var huvudverket, förstod jag genast vad det var de flesta ville ha sett. Jag tog det därför lugnt. Lät mig inte stressas. Stod bakom de många besökarna som gick nära för att titta på detaljerna och flyttade mig hela tiden för att få fri sikt. Det är en väldigt vacker målning. Liksom särskild. Svår att minnas i efterhand, men fantastiskt närvarande när man står där. Lite som vindsuset i trädkronorna. Något man inte längtar efter. Men som är svårt att vara utan, när man väl hör det.