Bröllopsdag

Det här är en av de finaste sånger jag vet. Vi var på väg genom Östergötland, jag och en kompis, för att gå på Västerviks visfestival. Jag körde och hon valde musik. Vi lyssnade in oss inför visfestivalen och hon spelade den här sången, som till en början lät som en ganska enkel visa. Men ju mer vi lyssnade, desto smärtsammare blev den. Trots den eviga frågan om vädret. Eller kanske på grund av den. Och egentligen blev sången ännu vackrare lajv, i en slottsruin i södra Sverige, medan julikvällen blev kylig. Den här speciella, sorgliga och regniga visan stannade kvar; om kvinnan som möter sin tidigare kärlek dagen innan han ska gifta sig. Deras trevande konversation, hans osäkerhet och hennes smärta. Sorgligt, regnigt och kanske... ...livet.

"Da'n före pingstafton, hällande regn. Jag blir presenterad som din gamla vän. Och hon vid din sida tar i hand säger goddag. Hon är säkert trevlig, men det var också jag. Och så undrar du om det ska regna imorr'n. Och jag svarar att det, det vet jag ingenting om. Men jag tror, det blir bra, på din bröllopsdag."

Idag har vi bröllopsdag, mannen och jag. Men det är en helt annat historia, en helt annan sång...!