Nirvana vs Moksha

Det är söndag på seglet när jag fördjupar mig i buddhismen och hinduismen. Det är tämligen trassligt att omfatta fenomen som nirvana och moksha med ett mänskligt förnuft. Eftersom man inom buddhismen tänker sig att all existens innebär lidande, är nirvana ett tillstånd fritt från återfödelse, lidande och begär. En sorts utsläckning, ett gott intet. Inom hinduismen tänker man sig att varje människa har en själ som är evig och att moksha innebär befrielse från återfödelse och mänsklig begränsning. Detta inträffar när den individuella själen sammansmälter med världssjälen i ett gemensamt allt. Ja, ni begriper hur invecklat det blir att jämföra intet med alltet? Det låter som en motsättning, vilket det förmodligen inte är. Hur tänker ni? Allt eller intet, eller allt och intet?