Lax-ceviche och blankvers

Är det inte alldeles väldigt kul att förbereda picknick? Och glädjen över att äntligen få användning för sitt blommiga smörgåspapper och säga till mannen: "Vi kan inte gå än, jag måste fotografera maten först." Lax-ceviche är alldeles för enkelt för att äta sällan. Man bara marinerar laxen i lime och sedan blandar det med koriander, chili, avocado och lök, eller kanske annat som man gillar. Den perfekta picknicken, medan dagen blir kväll i en park i staden där man spelar Köpmannen i Venedig. Och för mig har den moderna sättningen inget mervärde. Jag gillar bättre när blankversen ackompanjeras av dammiga och obekväma gamla kläder. Men det var ändå fint att sitta i parken och lyssna till ord med en historia. "Jag har lite problem med sensmoralen av den här pjäsen", sa mannen medan vi vandrade hemåt. Jag är benägen att hålla med honom. Och det är väl i sig en god anledning att gå på teater, för att ha något att ta spjärn emot i sina funderingar och värderingar. En ännu bättre anledning skulle kunna vara picknickmaten. Sa jag att den var perfekt?