Sista paret ut

Bland alla stjärnor på den svenska deckarhimlen, lyser nog Arne Dahls starkast. Kanske för att han har lyckats skapa ett antal karaktärer som man känner för, hoppas på och vill vara kompis med. Men egentligen mer för att samhälleliga samtidsfenomen på ett snillrikt sätt blandas med en uppsättning inre komplexa världar. Och måhända för att jag är handlöst förälskad i karaktären Paul Hjelm. I sista paret ut har en ny karaktär kommit till. Hon heter Ruth och är Pauls psykiater; klarsynt, konfrontativ och full av värme. En aning för depressiv för min smak. Men ändå; en fiktiv förebild och en imaginär vän.

"Känslorna från alla hennes livs olika faser rann igenom henne, som en flod av tid. Alla de små valen, alla vardagens till synes banala ögonblick som ändå avgör allt. Vad vi vill, vad vi längtar efter, vad vi begär. Vad det blir av oss. Livet var en kamp, en kamp för att bli en hel människa. Hon hade ännu aldrig träffat någon som hade lyckats. Allra minst sig själv. Ensamheten. Ja, hon var där, mitt i den. Det var så hon hade velat ha det, efteråt. Vem skulle kunna dela en annan människas kamp för att bli hel? Och ändå skulle hon hela tiden ge råd åt människor som sökte sig till andra människor för att bli hela. Det var en paradox." 

Arne Dahl - Sista paret ut